.

" Those two are the prettiest girl on earth." Sa Louis.

Jag harklade mig och hostade lite.

" And you of course."

" Thank you." Sa jag och log nöjt.

Jag såg vår hållplats och tröck på stopp. Nu ska vi ha det roligt på gröna lund hela dagen.

" So what do you want to do first?" Frågade jag Louis som kollade med stora ögon på alla karuseller.

" Don´t know." Sa han och ryckte på axlarna. 

" I know what we can do." Sa jag och tog tag i hans arm och släpade han till insane.

" That one?!" Utbrast med en oro i rösten.

" Yeah. You´re not a chicken right?"

" I´m not. Come on let´s go."

Jag log stort. Vi gick till kön som inte var så värst lång. Tog ungefär tio minuter innan vi var framme. Jag fick hjälp upp eftersom att jag var för kort för att hoppa. Vi fick bakom oss några som var tyngre. Då kommer vi snurra riktigt mycket och vara uppe i luften.

" Are you scared?" Frågade jag och kollade mot Louis.

" No." Svarade han kort.

" Get ready now." Sa jag och skrattade.

Vi åkte ut och jag var nog den enda som skrattade redan innan vi hade kommit till det värsta. Vi snurrade flera gånger. Louis skrek nog för skojs skull medans jag bara skrattade. 

" That was so fun." Sa han och log stort.

" I know. What do you want to do now?"

" What about that one?" Frågade han och pekade på jetline.

" Yes. I love that one!" 

 

" I want some cotton candy." Sa Louis och slickade sig omkring läpparna.

" I want some to. Let´s go and buy some."

Vi gick fram till en miniaffär och såg att det var fullt med sockervadd i olika färger. 

" I want that pink one." Sa jag och pekade mot ett utav sockervadden.

" And i want a blue one."

" Hej och välkommen. Vad kan jag hjälpa er med?"

" Vi vill ha sockervadd."

" Okej. Vilka färger?"

" Blå och rosa."

" Något mer?"

" Nej tack."

" Okej. Det blir femtio kronor."

Jag gav fram pengarna och gick sedan ut. Vi satt oss ner längst vattnet. 

" It´s so beautiful here." Sa Louis.

Jag nickade. Det är verkligen vackert här. Även om man hör alla skrik så är det så fridfullt. Att bara få sitta och koppla av. Andas ut. Ja bara vara sig själv. Sockervadden kletde sig fast på fingrarna och runt munnen. Inte de härligaste känslan men vem bryr sig? 

" I love you." Sa Louis från ingenstans.

" I love you too." Sa jag och log stort.

" No i mean i love you like alot."

" And i love you more."

" So what do you want to do now?" Frågade Louis.

" I don´t know. You can choose."

" Okay then i want to go to that house." Sa han och pekade på spökhuset.

" You do know that is a ghost hous?" Frågade jag lite osäkert.

" Yes." Sa han och log.

" Okay. Then let´s go." Sa jag osäkert med en liten rädsla i rösten.

" You´re not scared?"

" A bit."

" I´ll keep you safe."

Jag log lite och gick sedan fram till soptunnan och slängde buttarna. Händerna var fortfarande kletiga så vi styrde våra steg mot toaletterna. Kön till toaletterna var riktigt lång. Istället för att vänta så gick jag fram till en äldre kvinna med en barnvagn. Hon måste ju ha våtservetter. 

" Ursäkta mig." Sa jag lite försiktigt.

" Ja?"

" Jag och min kille är rätt kletiga om händerna och kön till toaletterna är riktigt långa. Har du våtservetter?" 

" Javisst." Hon letade reda på förpackningen och gav mig sedan två stycken våtservetter.

" Tack så mycket." 

" Ingen orsak. Ha en fortsatt bra dag."

" Du med. Hej då."

Jag gick fram till Louis som var omringad utav fans. Jag klämde mig emellan dom och gav han den ena våtservetten. Han log och torkade av sina händer och runt munnen innan jag fick servetten igen. Jag gick snabbt fram till en soptunna och slängde dom innan jag gick till Louis igen som fortfarande hade fans omkring sig.

" So girls. You want a picture with him?" Frågade jag vänligt.

" Yes. Oh my god. Are you Sofie?" Frågade en av tjejerna.

" Yes i am. Why?"

" Jag avgudar dig. Även om du inte är så stor här i Sverige än så ska du veta att jag är ditt största fan. Och du och Louis är så söta tillsammans."

" Vad gullig du är. Tack så hemskt mycket." Sa jag och log stort.

" Kan inte vi ta ett kort där alla är med?" Frågade en annan.

" Visst. Men tjejer. Prata engelska så att Lou förstår."

" Okej."

Jag gick fram till en äldre man och frågade om han kunde ta ett kort på oss. Vilket han gärna gjorde.

" So where am i going to stand?" Frågade jag.

" Next to Louis." Sa tjejerna i kör.

Jag ställde mig bredvid Louis och vi tog några kort innan en av tjejerna ställde sig framför oss.

" Okay so this last picture. Please can you to just kiss each other and we´re standing next to you guys?"

" Okay." Sa Louis.

Mannen tog upp kameran och vi var beredda på att kyssa varandra. Våra läppar möttes och jag log vilket Louis också gjorde. 

" Thank you girls." Sa Louis och vi gick hand i hand till spökhuset.

" So after this. We can go home?" Sa Louis och betalade.

" Okay."

" Good. Now let´s go in." Sa han och tog min hand.

Jag ville helst av allt slippa spökhuset. Det är det värsta på hela gröna lund. Även om dom är utklädda så är dom riktigt skrämmande. Vissa har till och med kommit ut med tårar i ögonen vilket jag säkert också kommer göra. Okej Sofie ta det lugnt nu. Du har Louis med dig. Det kommer gå bra.

Vi klev in genom dörren och efter en stund där innen så hade jag både skrikit fått händer på mig och nästan svimmat av rädsla.

" Still scared?" Frågade Louis och höll mig hårt i handen.

" Yeah.." Sa jag och blundade hårt.

Efter en stund vart allt för mycket.

" I want to leave." Sa jag och släppte hans hand och sprang det snabbaste jag kunde ut.

När jag äntligen såg ljuset så sprang jag lite snabbare. Spökhuset påminde mig så mycket om buren jag satt fast i. Mannen som försökte döda mig. Flera tårar rann nerför kinderna. Varför ska jag vaar så känslig? Jag satt mig ner på en bänk och andades ut. Efter några minuter så ser jag Louis springa ut. Helt vit i ansiktet. Han fick syn på mig och sprang snabbt fram till mig. Jag reste mig upp och sprang in i hans famn.

" I´m so sorry." Sa jag.

" Don´t be." Viskade han tröstande.

" It was just that..it reminds me so much of that man that tried to kill me." Sa jag och kände hur han kramade om mig hårdare.

" He is never going to hurt you again. Never ever. I love you Sofie. Now let´s go home."

Han tog i min hand och vi gick ut och ställde oss och väntade på bussen. När bussen kom så var det inte så himla mycket folk. Klockan är endå nio så det borde vara mer än vad det var. Nu fick vi båda plats på bussen. Vi satt oss ner och bussen körde iväg.