.

Timmarna gick. Alice låg fortfarande och blev opererad. Killarna hade kommit för några minuter sedan lika med Eleanor, Danielle och Perrie. Alice kompisar var även här i väntrummet och väntade på att få höra nyheterna om hur operationen gick. Jag kollade upp mot Perrie som låg med huvudet på Zayns knä. 

"Perrie did you really talk to Alice?" Frågade jag. Hon satte sig upp och kollade på mig och nickade sedan därefter. Jag log som svar och plockade upp mobilen och tröck som en vana upp twitter. 

 

Jag tröck på tweet och öppnade snabbt upp mina mentions. Dom flesta undrade vad som hade hänt medans andra tyckte vi var ett gulligt par. 

"Harry how are you? You look so tired." Sa Louis och satte sig ner bredvid mig.

"I'm fine." Svarade jag enkelt.

"Are you sure? Because you look really tired."

"I am a bit but I am okay."

"Okay mate let me know if you want anything from the cafeteria." Sa han och satte sig sedan ner bredvid Eleanor igen. 

"Excuse me is anyone of you a family member of Alice?" Frågade en doktor som höll i en bunt med papper.

"No but I am her boyfriend." Svarade jag och reste mig upp.

"Sorry but we can only talk to a family member." Sa han och vände sig om och gick. Jag gick med långa steg efter honom och la min hand på hans axel.

"Please let me know she doesn't want her parents here."

"Sorry I can't tell you." 

"But please I won't tell it to someone else." Han suckade och drog med mig in ett tyst rum.

"We couldn't take the tumor out. We're sorry about that so she has to take medications now so she can get a bit better."

"So she is going to make it?"

"She has one year left."

"One year?!?!" Sa jag och kände hur tårarna hotade att komma fram.

"We're so sorry but she has have this cancer for three years now she is getting weaker and weaker for every single day right now. The only thing that keeps Alice alive is you. She told me that she already knew that she has a short time left."

"Why didn't she tell me?!" Sa jag och kände hur en tår rann längs kinden.

"She was afraid of how you would react. She told me to give you this letter." Sa han och räckte över ett kuvert. 

"Can I see her?"

"Not right now. She has to rest but I will tell you when you can."

"Thank you." Svarade jag och gick in till väntrummet där dom satt och kollade som stora frågetecken på mig. 

"So what did he say?" Frågade Zayn.

"I can't tell you guys. Alice have to say it to you." Sa jag och öppnade upp kuvertet och började läsa.

"Niall aren't you tired?"Frågade jag.

"Nah not that much." Svarade han med ett leende. 

"Okay." Svarade jag och tog upp mobilen. Ett nytt sms från mamma.

Jag la ner mobilen i jackfickan och somnade sedan.

---

---

"So how was your day yesterday with Harry?" Frågade Miranda och tog en klunk från sitt kaffe.

"It was okay."

"What did you get from him?"

"I am getting a tattoo and I gave him a iPhone case."

"Nothing more? Just that?"

"Pretty much,yeah."

"Are you working this weekend?"

"No."

"Okay but I was just wondering one thing."

"What?"

"Can you maybe hook me up with Niall?"

"You want to go out on a date with him?" Log jag stort.

"I don't know but he seems to be a nice guy and he's single so am I."

"I can call him now if you want?" Sa jag och tog upp mobilen.

"Really?"

"I can talk to him if he maybe wants to hang out with you one day or so." 

"Oh you're the best." Sa hon glatt. Jag tog upp hans nummer och det lät flera toner innan han svarade.

"Do you have any idea of what time it is right now?" Sa han tröttsamt.

"Sorry but you know Miranda."

"Not really but I guess she's one of your friends."

"That's true I was just wondering if you wanted to hang out with her one day or so?"

"I don't know. Let me think about it and I will call you up."

"Okay but remember you have to call me up today."

"I will. Bye Alice."

"Bye."

"So?" Sa Miranda och kollade på mig med en förhoppandes min.

"He was going to think about it."

"Think about it?"

"Yes I woke him up so he has to think about it first."

"Okay."

"Let's get back to work now." Sa jag och gick fram till kassan.

"Harry where are you? You were supposed to pick me up a hour ago?"

"I'm so sorry I was playing fifa with the boys and I totally forgot I'm on my way right now."

"Okay but hurry it's cold." Jag la snabbt på och satte mig ner på bänken som stog utanför caféet. En vindblåst blåste igenom mitt hår. Snabbt satte jag upp håret i en hästsvans och tog sedan upp mobilen och gick in på twitter. Inga nyheter heller. 

 

 

Jag tröck på tweet och öppnade sedan upp mina mentions. Även fast Harry har förbjudit mig så kan jag inte undgå från att kolla. Nu var det faktiskt inte så värst mycket hat utan nu skrattade dom mest åt att han hade glömt bort att han skulle hämta upp mig. Jag såg även ett litet hatmededelande som det stog "you deseve to die . I hate you and you're so ugly c'mon why does Harry wants to be with you?" 

Jag skrev in hennes namn i ett tweet och började skriva.

 

Eftersom att allt inte fick plats så tröck jag upp tweet rutan igen.

 

Jag lade ner mobilen i fickan och kollade sedan upp och fick syn på en bil som jag mycket väl kände igen. Ett leende spreds på mina läppar.

"Hi babe." Sa Harry och gav mig en snabb kyss innan vi åkte iväg. "So are you going home?" Frågade Harry efter en lång tystnad.

"Yes but you can stay over if you want?"

"I have to get home and pack first then I can come. If it is okay with you?" 

"It's okay with me, and before I forget I have my day of tomorrow and on sunday so we can be with each other."

"Awesome maybe we can go out tomorrow and watch a movie and after that eat dinner."

"That sounds great. Thank you for the ride I'll see you later." Sa jag och pussade han snabbt och begav mig sedan in till lägenheten. Jag slängde nycklarna i skålen som stog placerad ovanför den vita byrån. Skorna ställde jag på skohyllan och gick sedan in till vardagsrummet där jag startade datorn. Det första jag gjorde var att logga in på twitter och skriva mer av det jag hade skrivit tidigare i väntan på Harry.

Jag läste igenom texten en gång och tröck sedan nöjt på tweet. 

Jag lade ner mobilen bredvid mig i soffan och började sedan kolla på en film på datorn i väntan på Harry.

Jag gick snabbt in till restuarangen och märkte hur lång kön var. Jag vill verkligen inte bli upptäckt nu för vem vet vilken kalabalik det kan bli? Nu vill jag bara beställa och köpa maten för att sedan åka hem till Alice och ta det lugnt. Jag drog upp luvan så ingen kunde se mitt ansikte och ställde mig sedan i kön. Efter några minuter så blev det äntligen min tur. Jag sa upp min beställning och satte mig sedan ner vid ett bord och väntade. Jag tröck som en vana in mig på twitter och läste Alice tweet. Så fin hon är. Tänkte jag för mig själv.

"Excuse me, but are you Harry Styles?" Jag kollade snabbt upp och mötte ett fans ögon. 

"No." Sa jag snabbt och kollade sedan tillbaks på mobilen.

"You look so like him."

"I get that alot."

"Sir your food is ready." Jag reste mig snabbt upp och tackade vänligt och tog sedan imot påsen med maten i.

"Have a great night." Sa jag och gick ut till bilen.

"Are you Harry Styles?" Frågade en till tjej och drog nästan ner min luva.

"No you must be mistaken."

"No you are Harry. Can I please take a picture?"

"No."

"Why not?"

"Because I want to go home to my girlfriend and eat the food. I hope you understand."

"But it only takes a few seconds to take one picture."

"Fine." Suckade jag och tog snabbt ett kort med fanet och satte mig sedan i bilen. Hur kunde jag först tacka nej till att ta kort? Det är ju trots allt ett fan och en bild är väl självklart att man ställer upp på men ibland kan det spåra ur. Speciellt i USA då får vi alltid ha flera vakter omkring oss annars blir vi påhoppade. Jag parkerade bilen och gick sedan in till lägenheten. Istället för att knacka så gick jag direkt in och ställde ner maten på köksbordet där tallrikar och bestick låg klara. Jag hade en aning om vart hon var. Jag hängde först av mig jackan och gick sedan in till vardagsrummet där hon satt fastklistrad och kollade på datorn.

"If you're not busy Alice then we should probably eat before it get's cold."

"God dammit Harry!" Muttrade hon.

"What?" Frågade jag chockat.

"You scared the hell out of me!"

"I'm sorry but let's eat."

 

"I'm full." Sa Alice och klappade sig på magen. Jag skrattade.

"I just have to ask you one thing." Sa jag.

"Go ahead."

"On monday when you're going to your doctor can I come to?"

"Sure I would like that." Log hon. 

"Great because I don't want you to go alone. Bu what are we going to do now?"

"Watch The Vampire Diaries." Sa hon glatt och sprang in till vardagsrummet.

"Do you love that serie that much?"

"I can't find the words for how much I want to meet them."

"You're too cute."

"I know. Get your ass over here so we can start with watching from season one." Log hon. Jag satte mig ner bredvid henne och hon tröck på play. Nu får vi väl se om Vampire Diaries är så bra som hon säger.

---

 

"Hi Alice!" Sa killarna glatt i kör. 

"Hi." Svarade jag minst lika glad och satte mig i bilen.

"So where's Harry?" Frågade Niall.

"He had to do something. I don't know he just told me that he couldn't come with us right now but he will come around two o'clock."

"Maybe he is fixing a present for you." Log Liam.

"Why?"

"Have you totally forgot what day it is today?" Skrattade Niall.

"What day is it today?"

"Thursday so it is valentine's day today."

"Right I totally forgot that. What should I buy for him?"

"I know what he wants." Utbrast Louis glatt. "Do you have a picture of you two on your phone?"

"Yes, why?"

"I know this really cool place that can make iPhone cases. If you want we can go there and fix it."

"Sure. But I want to give him something more aswell."

"Of course. We're going to fix that first then we can go to the mall."

 

"Hi and welcome." Sa killen i kassan med mörk röst.

"Hi." Svarade jag.

"I'm sorry but are you Harry Styles girlfriend?"

"Yes. I'm Alice nice to meet you." Sa jag glatt och räckte fram handen.

"My daughter loves One Direction so that's why I asked. But where's Harry?"

"I don't know really. But anyways I want to have a iPhone 5 case for Harry as a valentine present so I was wondering if you could probably fix it?"

"Of course. Just show me the picture and  I will fix it right away." Jag visade upp bilden på när jag och Harry står och ler mot varandra vid en strand. Han tog tacksamt imot kortet och gick sedan in bakom draperiet och fixade med skalet.

"So guys have you found something fun?" Frågade jag och kollade på killarna som alla höll i flera olika skal.

"Yes." Svarade dom nöjt. JAg tog upp min mobil som pep till. Ett nytt sms från 'darling♥'

"Guys how long does it takes to do a iPhone case?"

"Not that long. Maybe five minutes." Sa Zayn och tog upp ett till skal till sin mobil.

"There all done." Sa killen som tydligen hette Anton. Ja jag läste på hans namnskylt. 

"Great." Sa jag glatt och tog upp plånboken.

"No please you don't have to pay anything. Jus let me take a picture with you and the guys." Sa han och drog upp en kamera.

"Sure." Sa jag och ställde mig i mitten med Zayn och Liam på varsin sida. 

"Smile." Sa Anton och bilden togs. "Thank you guys. Here you go and I hope he will like the case." Sa han och jag tackade.

"Harry." Sa jag glatt och kramade om honom.

"Hi there." Sa han och tog sedan tag i min hand. "So are you guys hungry?" Frågade han och vi nickade till svar. "While you guys were gone I found this really cool place. It has like four different food. You can choose between hamburgers,thai and some more."

"I want to go to that place." Sa Niall glatt.

"Let's go and eat then!" Sa Harry och vi började gå. 

"So what do you want?" Frågade Harry.

"I think I waaaaaant number two and a big cola to that." Sa jag nöjt och vred huvudet uppåt och såg Harrys min.

"Are you sure that you're going to eat all of that up?"

"I'm sure." 

"Okay then I will also take number two." Sa han och gick fram till kassan. "We want two number two please and a two big cola's."

"That will be 7 pounds." Sa tjejen i kassan och började fixa med maten.

"I can go and find us a place to sit at." Sa jag och pussade Harry snabbt och började sedan kolla efter ett bord att sitta vid. Efter en stunds letnde så såg jag ett bord mer avskilt. Jag satte mig lugnt ner och tog upp mobilen och började spela olika spel i väntan på maten. 

Några timmar senare:

"So I want to give you a thing." Sa jag och satte mig ner med ett duns i soffan och räckte över påsen med skalet i till Harry.

"You didn't have to give me anything."

"But I want to. So open it." Sa jag spänt för att se hans reaktion. Han gjorde som jag sa och tog försiktigt bort alla papper från påsen och tog sedan upp det lilla paketet där skalet låg i. Försiktigt försiktigt öppnade han upp det och hans min blev från nyfiken till överlycklig. Snabbt reste han sig upp och kom efter några sekunder tillbaks med sin mobil i handen. Snabbt satte han på skalet och såg nöjd ut.

"So do you like it?"

"Like it? I LOVE it!" Sa han och ofamnade mig i en varm kram. "And oh I have one thing for you." Sa han och räckte över ett kuvert till mig. Jag öppnade upp det och i där låg det en lapp. 

"Am I getting a tattoo?!" Utbrast jag med lycka i rösten.

"You've been talking about tattoos for a long time so why not?" 

"I love you Harry. Thank you so much!" 

"Your welcome. I love you too." Sa han och beundrade sedan sitt skal. "This iPhone case it is just amazing. I love it so much."

"I'm glad that you like it." Sa jag och log. 

"And before I forget tomorrow I have to go to the gym just so you know." 

"Why?"

"I have to work out but I will be back at two o'clock I hope."

"Okay. But I have work tomorrow just so you know."

"Right I forgot. I can drive you."

"Thank you but I can walk."

"No your not going to walk."

"Fine. But we have to leave at eight."

"That's fine with me."

"Great." 

"I love this movie so muuuuch! He is sooooo cuuuute!" Sa Eleanor och lade sig ner i soffan och pep.

"Haha you're crazy." Skrattade jag.

"But admit it he is good looking." Sa hon och kollade på mig.

"Are you kidding whit me? He is so hooooot!" Sa jag och log brett.

"Ooops someone is calling." Sa hon och lirkade upp mobilen från fickan. "It's Louis can I just answer it?"

"Of course." Sa jag och lutade mig tillbaks i soffan. 

"There. Sorry for taking so long." Log hon. Jag log varmt tillbaks.

"So what did he want?"

"Just that he and the boys are going out for a dinner or something like that. They have to cheer Harry up he is a mess." Svarade hon.

"Did he explaine why he was a mess?"

"No but i think it is because of the news that he heard today. I just think that he is scared of loosing you." Sa hon vilket berörde mig. 

"But I told him that I won't die." Sa jag lågt.

"But Harry he cares about people, he is just worried. That's all." Sa hon lugnt och klappade mig på axeln.

"But I don't want him to be sad. I don't know what to do."

"Just let him be with the boys so he can think about it. Louis said that they're just going to eat and then they will head home."

"Okay. So what shall we do now?"

"I know what we can do. We can talk."

"Talk about what?"

"Everything!"

"Okay is it any subject you really want to talk about?" Sa jag och tog upp min mobil som vibrerade. En ny tweet från Harry. "Sorry I just have to see what he just wrote." Sa jag och låste upp mobilen.

 

 

Jag log och svarade honom. "There so what do you want to talk about?"

"Okay so I really want to give Louis something special. But I just don't know what to give him. Any ideas?"

"First of all why do you want to buy him something?"

"I just want to."

"Okay well if I was you I would buy him something special. Something that he really likes. But if you really want to surprise him just buy him some flowers and some candy. Haha I don't know I suck at that."

"No it's good. I can ask Dani and Perrie aswell."

"You do that." Log jag.

"I think it's time for me to head home. Louis is probably coming in any minute now and I really want to be home."

"Okay well I see you later." 

"Bye Alice love you."

"Love you too." Jag låste dörren och gick in till badrummet och fixade mig snabbt för sängen och gick med trötta steg in till sovrummet där jag landade med ett duns ner i sängen. 

Jag öppnade upp fotoalbumet på mobilen och log mot bilderna som Harry och jag gjorde rolga grimaser på. Min mobil vibrerade och jag öppnade upp smset.

Jag tröck på skicka och plockade sedan upp datorn från golvet. Ett plopp lät högt från facebook. Jag hoppade lätt till och tröck sedan upp facebook. Ett nytt meddelande från Louis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag loggade ut från facebook och kollade runt på olika bloggar. Mobilen vibrerade till vilket visade ett nytt sms från Harry.

Jag reste mig snabbt upp ur sängen och småsprang in till hallen där jag låste upp dörren och satte mig sedan ner på golvet där och väntade in honom. Jag hörde efter en stund steg utanför som kom närmre dörren. 

"Honey I'm home." Sa Harry och var påväg att hänga av sig jackan när han mötte min blick. Chockat satte han sig ner bredvid mig. "Why are you sitting here?" Frågade han efter en stund.

"I don't know." Svarade jag och ryckte lätt på axlarna. "So you never went out?" Frågade jag.

"Nope. I couldn't."

"Why not?"

"I just can't be happy about this. I can't be happy now that I know that you have cancer that is getting worse. I just don't know how to be happy." Sa han.

"Hey." Sa jag och tog tag i hans hand. "I am happy that you're here. Whitout you I don't know what I would've done. I just don't know how I would survive this if you weren't here. I love you Harry I always will." Jag såg hur en ensam tår rann nerför hans kind. "Harry please don't cry..." Sa jag och torkade försiktigt bort tåren.

"I love you so much." Sa han och drog in mig i hans famn. 

"I love you too Harry. I love you too." 

"Time to get up." Jag slängde täcket över huvudet och försökte somna om. "Babe, get up!" Sa Harry högre och slängde ner täcket på golvet. Jag suckade högt och satte mig trött upp i sängen. 

"What time is it?" Frågade jag trött.

"11.02." Svarade han snabbt och satte sig ner bredvid mig.

"Oh that long. When did you woke up?"

"I haven't been sleeping that long. I've only slept for like a hour this night. Still have jetlag."

"So aren't you tired?"

"A little. But hey you got mail from your doctor about your cancer I guess. But don't worry I haven't open it." Sa han och räckte över det vita brevet till mig. Jag tog försiktigt imot den och lade ner brevet på knät.

"Aren't you going to open it?" Frågade han och tog upp brevet.

"I don't know."

"Please open it."

"Fine but just for you." Sa jag och drog försiktigt i remsan. Jag tog upp det ihopvikna brevet och så försiktigt som möjligt öppnade det. Jag började läsa igenom det och kände hur hela jag försvagades. Mina ögon blev tårfyllda.

"Babe, what's wrong?" Frågade Harry försiktigt. Jag räckte över brevet till honom och bad han att läsa det högt.

"Hi Alice. It's your doctor. Sorry for taking so long but I just wanted to say first that what I am going to say now is going to be hard for you to read." Han tog ett djupt andetag och fortsatte sedan. "We have done some tests on you to see if your cancer is still there and I am sorry to tell you this. But you have to start taking medications again. And before you ask. Yes you are going to loose your hair and I know how much you love your hair but your cancer is starting to get worse. You and I are going to talk on monday about this. But for what I can say right now is that your cancer is about to get worse. But maybe we can fix a operation to se if we could get the evil tumour out. We'll see. Have a great day." Han kollade med tårfyllda ögon mot mig.

"I'm scared." Sa jag och drog täcket över huvudet.

"Don't be. Everything is going to be okay." Sa han och kramade om mig. "You'll never love yourself half as much as I love you, you'll never treat yourself right darling but I want you to. If I let you know I'm here for you.Maybe you'll love yourself like I love you." Började han sjunga och lade försiktigt ner sin haka mot mitt hår.

"I love you Harry."

"I love you too."

"Are you going to be with the boys today?" Frågade jag och torkade bort tårarna som runnit nerför ögonen. 

"I was supposed to but now that I've heard of this news I want to be with you."

"But you guys are going to rehearsal for the concert?"

"Yes but right now I don't want to. I am just going to call them I be right back."

Jag tog upp min dator och loggade snabbt in på twitter. Jag skickade iväg ett tweet till Eleanor.

 

 

Bara några minuter senare svarade hon.

 

 

 

 

Jag gick ut till vardagsrummet där Harry pratade i telefonen. Jag satte mig tyst ner bredvid honom och betraktade hans kroppsfigur. Han satt med böjd rygg, lockarna låg för hans ögon så jag kunde inte se om han grät eller inte. Jag tog försiktigt bort lockarna från hans ansikte och såg hur tårarna strömmade ner. 

"Harry.." Sa jag svagt och drog in han i en kram. "You know what? Don't talk anything now just let me talk." Jag kunde känna hur han nickade. "I love you. I love you for who you are no one can ever replace you. You're the one who always puts a smile on my face. I love your raspy voice. And I love you for you never change for that. I am not going to die I promise you that. We're going to grow old together, have kids and grow up as a family. I love you Harry and one more thing. You and the boys are going to rehersal. Eleanor is coming and it is super important that you guys practise alot now."

"But I don't want to leave you." Sa han.

"I know you don't want to but you have to. I have Eleanor."

"Fine. But I love you too Alice. I love you so much!" 

"I know you do. Now you really have to go so you don't be late." Han gav mig en snabb kyss innan han sprang iväg. Jag lade mig trött ner i soffan och slöt mina ögon. Även fast Eleanor skulle komma så kunde jag verkligen inte tänka på något annat än att sova. 

Jag gick med tunga steg in till salen där vi höll på att repetera igenom alla steg. Killarna var redan där och stämingen var dyster. Inte den glada energin som det alltid brukar vara utan nu var den dyster. Jag slängde ner väskan på golvet och gick fram till dom. Dom kollade på mig, fortfarande tysta. Zayn var den som bröt tystnad och kramade om mig.

"We are here for you." Sa han och kramade om mig hårdare. 

"I know." Svarade jag och kände hur tårarna började rinna igen. "We should start with doing some vocals." Sa jag och försökte förgäves torka bort tårarna som bara blev fler och fler.

"Are you sure that you're okay?" Frågade Louis och klapapde mig på ryggen.

"Of course I'm not okay. I just found out that her cancer is getting worse. Maybe she can die? How do you think I am?!" Sa jag och gick mot utgången med alla möjliga känslor.

"Harry. Stop!" Jag kollade bak och såg en ledsen Louis komma springandes mot mig.

"I know it's hard for you right now. I know that. Eleanor just broke down in tears when she found out I had to tell her that everything is going to be alright. You have all of us here. Just look at me Harry." Sa han och ville förgäves få min ögonkontakt. Jag kollade motvilligt upp mot honom. "We've been here from the start. We've known each other so long that we don't have to keep our feelings from eachother. We will help you through this." Sa han och kramade tillslut om mig.

"I love you Louis." Sa jag och bröt ihop.

"I love you too Harry. But now we really have to start then after maybe we all can go home and eat good food?"

"That sounds like a good idea." Svarade jag med ett leende.

Jag vaknade till av ett duns. 

"Wake up sleepy head." Sa en glad Eleanor.

"Hi." Sa jag och kramade om henne.

"So how are you?" Frågade hon allvarligt. 

"Right now I don't know actually." Svarade jag lågt. 

"But you know I will always be here for you. Never forget that." Sa hon och log varmt.

"I know."

"So with me I have some good movies and nutella." Sa hon glatt och räckte över en av nutella burkarna till mig. Vi slog igång filmen LOL och började kolla.

 

---

 

"So Alice. How are you?" Frågade Louis och tog en tugga av sin mat.

"I'm fine thank you for asking." Log jag.

"How is it with your cancer?" Frågade han.

"It's okay. I guess.." Svarade jag förvånat. Hur kunde han veta att jag har cancer? Jag sa till Harry att han absolut inte fick säga det till någon annan. Ingen fick veta. 

"Do you have cancer?" Frågade Danielle chockat.

"Yes. But it was supposed to be a secret." Sa jag och kollade surt på Harry. Han mimade ett "sorry" 

"But for how long?" Frågade hon.

"Three years." 

"You shouldn't have that as a secret for us. We're your friends and we can keep secrets. We promise that." Sa Eleanor och log varmt.

"I know but I was just afraid of how you guys would react." Svarade jag och kollade ner.

"We all love you Alice." Sa Zayn.

"I love you too guys."

"But I love you more." Sa Harry och tog försiktigt tag i min hand.

"Of course you do." Skrattade jag.

"Niall you are pretty quiet. Why?" Frågade jag och kollade på Niall som satt och stirrade på sin mat. "Niall!" Sa jag högre vilket ledde till att han hoppade till.

"What?" Frågade han.

"Why are you so quiet?"

"Tired I guess." Sa han och kollade ner på sin mat igen.

"There's something wrong." Sa jag och kollade mer allvarligt på honom. "I know you Niall. You are always the happy one not the quiet one." 

"I said I was tired. Okay?" Sa han och reste sig upp. 

"Where are you going?" Frågade Liam.

"Home." Sa han och gick ut.

"What was that all about?" Frågade Perrie chockat.

"I'll be right back." Sa jag och gick efter honom. "Niall please wait!" Sa jag hög och spang efter honom med papparazis hack i häl. Jag täckte för mitt ansikte med min väska och sprang ikapp honom. "Niall!" Sa jag återigen och lade handen på hans axel. "Please. Just tell me what's wrong." Sa jag och försökte hämta andan.

"Not here." Sa han och kollade bakåt. "Come." Sa han och sträckte ut sin hand som jag vänligt tog tag i. Blixtarna från kamerorna var flera stycken. Ett lågt suck for ur min mun. "Now we can talk." Sa han och ställde sig framför mig.

"What's wrong?"

"Nothing." Svarade han lågt och kollade ner mot marken.

"Don't lie to me."

"You wouldn't understand if I told you." 

"Please just tell me. I'm sure that I will understand you."

"I feel lonely. Okay? Louis has Eleanor. Liam has Danielle. Zayn has Perrie. Harry has you, but who have I? None. Because I'm a loner."

"You're not."

"I am."

"No Niall. You are not a loner. We all love you okay? You will find your princess one day."

"I'm scared." Sa han och kollade upp mot mig med blanka ögon.

"Why?"

"Afraid that maybe you will die..."

"Niall.." Sa jag lågt och kramade om honom. "I won't die. I promise you. I'm not gonna let cancer beat me."

"I love you Alice."

"I love you too Nialler. Always remind yourself that you're not alone. You always have your buddies."

"Thaks for running after me."

"It's okay you're my friend and I hate seeing you upset. Now shall we go back in?"

"Of course." Log han och lade armen över mina axlar.

 

"Hi guys." Sa Niall glatt och satte sig ner bredvid Louis.

"On a better mood now?" Frågade El.

"Much better." Svarade han och log mot mig.

"So are you guys done?" Frågade Zayn.

"Yes I'm all done. Shall we go?" Sa Eleanor och reste sig upp.

"But I'm not done." Sa Niall och pekade på sin tallrik.

"You guys can go, I can sit here and wait." Sa jag och log.

"Are you sure?" Frågade Zayn.

"I'm sure."

"See you tomorrow at the rehersals Niall." Sa Louis och dom försvann snabbt.

"Thank you guys for staying." Sa Niall och fortsatte att äta maten.

"Your welcome." Log jag. "So Harry are we staying at your place tonight?" Frågade jag och tog en klunk av min cola.

"No we can stay at your place." Svarade han snabbt med ett leende.

"Okay."

"Guys I'm done now." Sa Niall och reste sig upp.

"So we can go now?" Frågade Harry.

"Yes." Svarade Niall.

"Guys look outside." Sa jag och pekade ut på mängden av folk som stog utanför.

"Just hold my hand Alice." Sa Harry och tog tag i min hand. "And Niall you can hold on to Alice hand." Sa Harry.

"Are you sure?" Sa jag.

"I'm sure."

Niall tog ett fast tag om min hand och vi gick ut. Alla blixtrar ledde till att jag fick det svårt att se. Jag tog ett fastare grepp om Harrys hand som jag höll på att tappa greppet om.

 

"Finally we're home!" Sa jag och gäspade högt.

"Tired?"Skrattade Harry och satte sig ner i soffan.

"Yeah.." Svarade jag och la mig ner i hans knä.

"I love you Alice." Sa han och masserade mitt hår. Vilket ledde till att jag gäspade återigen.

"I love you too. It was a fun night tonight."

"Yeah it was. But why was Niall so upset?"

"He said he felt lonely."

"Oh.."

"But I told him that we all loved him and that he would find his princess."

"You're so cute. But let's go to bed I am so tired." Sa han och gäspade.

"That sounds like a good idea."

Jag la mig trött ner i sängen i Harrys famn och tog snabbt upp mobilen.

Jag tröck på tweet och somnade sedan in i en djup sömn.